Svart
Jag har alltid levt i drömmens värd, att någon dag, någonstans, ska allt vara bättre. Jag har alltid försökt se fram emot en ljus framtid, hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. Men det går inte att leva på fantasier, påhittade lyckliga slut.
Jag försöker se det fina i små saker, älskar att bara titta på träden eller himlen. Finner lycka i det som kan verka betydelselöst. Självklart finner jag lycka i barnen, varje dag. Men det finns ju mer av mig än att jag är en mamma, sambo, syster och dotter. Jag är jag och jag orkar inte. Men jag försöker....Imorgon är en ny dag.