Torsdag
Just nu händer mycket och samtidigt lite. Är mest planer inför hösten som är i rullning och gnager i bakhuvudet. Jag vet hur jag vill börja min resa mot ett friskare liv men pressen och att ständigt bli ifrågasatt gör sitt. Det känns så jobbigt när jag väl kommit på en början då ska jag helt plötsligt snabbspola till mitten. Nej det går inte för sig! Jag måste få ta det i min takt för min egen överlevnads skull. Att då bli ständigt ifrågasatt och pressad gör att det känns som om jag bankar mig blodig mot väggen. Jag är less på att vara en spillra och försöker ta mig upp därifrån. Vill bara komma ifrån känslan av: jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
Snälla låt mig få ta den tid jag behöver. För jag försöker verkligen.